...mistakes

Jag tvärstannade när mina ögon fastnade på orden som var tryckta på kudden i butiken.

" One who never makes mistakes
never makes anything "

Orden talade direkt till mig, och mina tankar började genast spinna.
Misstag. Felsteg. Förhastade ord. Felaktiga beslut.

Vi får många gånger ta konsekvenserna av våra misstag. Men ibland drabbar det även vår omgivning. Vilket givetvis är värre. Jag själv, en till eller flera personer som mår dåligt av mitt handlande.
Vilken enormt stor vikt ordet " förlåt " har just då. Och så svårt det kan vara att säga det. Sex små bokstäver, men som ärligt sagt och menat, kan förflytta berg och läka djupa sår.

Men meningen jag läste talade just då ännu mer till mig om mod. Mod att våga en gång till. Fast det gick snett förra gången. Fast jag vart förloraren. Den som drog kortaste strået. Den som kastade sig ut i det okända och landade med ett magplask. Den som gav sig hän och vart sviken.
Ska man verkligen våga igen?
Tänk om...

Jag har ändå den tron, att vågar man aldrig igen, så kommer man att bli en passiv, själsligt stympad människa med så höga krav på sig själv och på perfektionism, att hela livsglädjen sakta förtvinar. Kvar sprids en bitter smak av misstro och uppgivenhet .

Hur hårda törnar livet ändå ger, så hoppas jag att aldrig förlora nyfikenheten på livet.
Den nyfikehet som gör att man vågar steget en gång till. Och en gång till. Och en gång till.
Fast man inte vet utgången.